DEN INTERNATIONELLA DEPUTATIONENS RAPPORT.

Till de 1,050 undertecknarne af de 12 adresserna, som från olika stater i Europa tillstälts H. M:t Kejsaren af Ryssland och Storfursten till Finland.

ÄRADE HERRAR!

I hafven lämnat oss i uppdrag att till H. M:t Kejsaren af Ryssland och Storfursten till Finland frambära de adresser, som tillkommit på grund af en opinionsströmning, hvilken uppstått inom Europas lärda värld med anledning af det ohjälpliga slag, hvarmed finska folkets statsförfattning skulle vara hotad, i händelse det kejserliga manifestet af den 3/15 februari 1899 tillämpades med alla de konsekvenser, som därmed kunna sammanhänga.

Vi hafva fullgjort vårt uppdrag i samma anda, som inspirerat det, d. v. s. utan att ett enda ögonblick glömma de känslor af vördnad, hvilka tillkomma den store härskare, som nyligen gifvit ett så mäktigt prof på sin högsinthet genom att taga initiativet till Haag-konferensens sammanträdande.

Såsom budbärare för en rättvisans och endräktens idé, hafva vi uteslutande riktat våra ansträngningar på att använda alla oss till buds stående medel för att låta framtränga till H. Kejs. M:t ett återljud af den broderliga samkänslans idéer, som inom olika folk förena alla, hvilka anse att, hurudana än staternas politiska styrelseformer må vara, tryggandet af fredens bestånd hvilar på aktningen för rättens och rättfärdighetens grundlagar.

Det har ej förunnats oss att till fullo nå det mål, som I för oss utstakat, men vi hysa det hopp, att vårt företag ej skall förblifva utan gagnerika värkningar, och för att sätta eder i stånd att i eder ordning bedöma hvad som förefallit, öfversända vi till eder följande protokoll, hvari vi ansett oss böra i detalj bringa till eder kännedom huru vi användt vår tid i Petersburg. Af skyldig vördsamhet, som I utan tvifvel skolen gilla, öfver sända vi ännu i dag postledes från Stockholm till H. M:t Kejsaren det första exemplaret af detta protokoll.

Mottagen, ärade herrar, försäkringen om vår tillgifvenhet.

L. TRARIEUX, senator, f. d. justitieminister (Frankrike).
A. E. NORDENSKIÖLD, friherre, professor i Stockholm.
E. BRUSA, dekanus vid juridiska fakulteten i Turin, f. d. president i Institut de droit international.
W. C. BRØGGER, professor vid universitetet i Kristiania, dekanus vid mat.-naturvetensk. fakulteten.
W. VAN DER VLUGT, professor i rättsfilosofi vid universitetet i I,eydeu.
C. M. NORMAN-HANSEN, med. dr, direktör för oftalmologiska polikliniken i Köpenhamn.

Protokoll uppsatt af de delegerade, som erhållit uppdraget att till H. M:t Kejsaren af Ryssland frambära en adress från olika europeiska stater till förmån för finnarnas protest mot kejserliga manifestet af den 3/15 februari 1899, hvilket synes innebära en kränkning af grundlagsenliga rättigheter.

Undertecknade, som fått i uppdrag att i Kejsarens af Ryssland, Storfurstens till Finland händer öfverlämna tolf adresser, försedda med 1,050 underskrifter af de mest befogade representanter för vitterhet, vetenskap, politik och konst i Frankrike, England, Tyskland, Österrike, Italien, Sverige, Norge, Schweiz, Danmark, Ungern, Holland och Belgien, ha från sina olika hemland begifvit sig till Petersburg, där de sammanträffade den 14/26 juni 1899. Dagen efter sin ankomst anhöllo de om audiens hos hofministern, h. exc. baron Freedricksz, för att bedja honom framföra till sin suverän deras önskan att af denne blifva mottagna för fullgörandet af sitt åliggande.

Efter att hafva framkastat några invändningar rörande sin befogenhet att tjäna som mellanhand vid en dylik anhållan, hade h. exc. baron Freedericksz godheten mottaga densamma, men vid närmare besinnande lät han genom en af sina kammarherrar, som af honom sändes till hôtel de l'Europe, underrätta, att han ej ansåg sig kunna hålla sitt löfte, i det han förmenade den gjorda anhållan om hans mellankomst afgjordt falla utanför hans befogenhet och snarare böra riktas till hans kollega inrikesministern.

Undertecknade vände sig då till hr Goremykin inrikesministern, som mottog dem den 18/30 och till hvilken de framförde sin anhållan. Denne afböjde i sin ordning att taga befattning med densamma, i det han gjorde oss uppmärksamma på, att den ännu mindre tillhörde hans ämbetsområde än hofministerns. Enligt hans mening hade man för att blifva mottagen af H. M:t Kejsaren i ett ärende, som icke tycktes direkt hemfalla under något statsdepartement, att antingen skrifva till Honom per post eller att vända sig till någon palatsadjutant.

I enlighet med detta råd begåfvo sig undertecknade till Peterhof den 19 juni/1 juli. Genom en egendomlig tillfällighet, som förtjänar framhållas, inträffade de där samtidigt med krigsministern, general Kuropatkin, hofministern samt hr Pobjedonostseff, den heliga synodens generalprokurator.

De läto omedelbart anmäla sig för palatskommendanten, general Hesse, men fingo det besked, att denne var i Petersburg och att ingen i hans frånvaro kunde mottaga dem.

Då de på kvällen återvändt till hotellet, funno de där några rader från inrikesministern till hr Trarieux med en inbjudan till de delegerade att nästa dag mellan kl. 1 och 2 begifva sig till hans enskilda bostad för att erhålla ett meddelande, som anginge dem.

Söndagen den 20 juni/2 juli ägde detta besök rum på angifven tid. Därvid erforo undertecknade, att h. exc. inrikesministern mottagit förhållningsorder af H. M:t Kejsaren, som, med kännedom om deras olika försök att erhålla audiens, gifvit honom i uppdrag att meddela dem, att det ej var H. M:t möjligt att villfara deras önskan.

Detta meddelande skedde i ytterst höfliga ordalag och blef föremål för ett kort meningsutbyte, hvarvid undertecknade gåfvo uttryck åt sin förvåning och ledsnad öfver att det ej blef dem möjligt att till den det gällde få framföra ett enkelt budskap.

Ministern upprepade då hvad han förut framkastat, att detta budskap ju kunde sändas med posten, om man afgjordt önskade få det fram. Kejsarens vägran att bevilja den önskade audiensen, försakrade han, framkallades endast af den omständigheten, att Han ej trodde sig böra tillåta öfverlämnandet af en af utländingar framförd hemställan i frågor, som rörde den inre förvaltningen, utan att synas medgifva det principiellt berättigade i en dylik inblandning.

Undertecknade tilläto sig emellertid framhålla, att enligt deras tanke den form, i hvilken de sökt uppfylla sitt uppdrag synts dem vara den mest vördnadsfulla De hade ej trott att de genom att anhålla om audiens hos H. M:t Kejsaren förbunde Honom till några som helst förpliktelser; deras roll inskränkte sig till att ända till Honom framföra uttrycket för en mening, som kunde synas Honom intressant att lära känna. För öfrigt frågade de, om de icke, ifall de måste afstå ifrån att själfva till H. M:t öfverlämna adresserna, skulle kunna lämna dem i händerna på någon af Hans betrodda, som benäget ville bringa dem till Hans kännedom.

Dessa föreställningar tycktes ett ögonblick göra h. exc. Goremykin tveksam, och han erbjöd sig att ännu en gång per telefon hos general Hesse förfråga sig, om denne ej ville gå in på att mottaga adresserna för att tillställs H. M:t Kejsaren Detta förslag mottogs med tacksamhet, men telefonsamtalet med Peterhof endast bekräftade de förut gifna förklaringarna. General Hesse svarade, att de order han mottagit voro uttryckliga och att det ej var honom tillåtet att begära nya. Och de omfattade såväl vägran att mottaga adresserna som omöjligheten att medgifva en audiens.

Undertecknade toga då afsked af h. exc. inrikesministern, i det de tackade honom för den välvilja han visat dem, och båda honom att åtminstone till sin härskare framföra uttrycken af deras djupa vördnad, något som han också lofvade göra.

Under sådana förhållanden anse undertecknade att deras uppdrag är tilländabragt, ty de kunna ej tro att ett öfversändande per post af de adresser som de mottagit motsvarar uppdragets innebörd eller ordalydelse. Det kan vara af intresse att omtala, att under förhandlingarnas gång en kopia af de tolf adresserna öfverlämnades först till hr baron Freedericksz, som återlämnade den, och sedermera till hr Goremykin, som, efter att ha tagit kännedom om densamma, behöll den.

Petersburg den 20 juni/2 juli 1899.

L.TRARIEUX, senator, f. d. justitieminister (Frankrike);
Friherre A. E. NORDENSKIÖLD, professor i Stockholm;
E. BRUSA, dekanus vid juridiska fakulteten i Turin, f. d. president i Institut de droit international;
W. C. BRØGGER, professor vid universitetet i Kristiania, dekanus vid mat.-naturvetenskapliga fakulteten;
W. VAN DER VLUGT, professor i filosofi vid universitetet i Leyden;
C. M. NORMAN-HANSEN, med. dr, direktör för oftalmologiska polikliniken i Köpenhamn.
Tillbaka till innehållsförteckningen